Relationell psykoterapi

Relationell psykoterapi är en form av psykoanalys och psykodynamisk psykoterapi som har växt fram sedan början av 80-talet med New York som bas och kommit att dominera i stora delar av USA och spridit sig i världen. Utgångspunkten var en brist på samsyn mellan olika psykoanalytiska riktningar samtidigt som forskning om hur spädbarn utvecklas i relation till vårdnadsgivare gjorde att den tidigare psykoanalytiska utvecklingspsykologin ifrågasattes. Relationell psykoterapi kallas så för ett de bakomliggande teorierna betonar att människan framförallt är beroende av relationer. Spädbarn är aktivt kontaktsökande och reagerar på samspelet med de som tar hand om det. Barnet har ingen möjlighet att klara sig själv och erfarenheter från det som får plats, speglas, tonas in, repareras, tillåts, avvisas etc. i kontakten med de vuxna som tar hand om det, formar mönster för relaterande, anknytningsstil, affektmedvetenhet och reflekterande funktion. När våra tidiga erfarenheter gör det svårt för oss att fungera i livet kan psykoterapeuten som skall hjälpa inte vara neutral och objektivt tolkande. Istället ser den relationella terapeuten sig som höggradigt delaktig i samspelet med patienten. Teori och metod finns i bakgrunden och är inte huggen i sten. Istället betonas kreativitet och öppenhet för många perspektiv.

Läs gärna mer på svenska föreningen för relationell psykoterapis hemsida:

http://sfrp.se