Om PDT – Relationell Psykoterapi
Relationell psykoterapi är en form av psykoanalys/psykodynamisk psykoterapi som har växt fram sedan början av 80-talet och framstått som en vital terapi och den mest växande formen av psykoanalys i många länder länder, främst USA, Canada, Italien, Spanien, Chile, Mexico, Israel, Australien och Grekland.
Utgångspunkten för att kalla denna form av psykoanalys ”relationell” var från början en brist på samsyn mellan olika psykoanalytiska riktningar samtidigt som forskning om hur spädbarn utvecklas i relation till vårdnadsgivare gjorde att den tidigare psykoanalytiska utvecklingspsykologin ifrågasattes.I relationell psykoterapi är det vad som uppstår i relationen mellan patient och terapeut som är centralt mer än det historiska materialet och intrapsykiska fenomen som försvar och drifter. Terapeuten har lång utbildning och kan arbeta med olika interventioner som att göra en tolkning eller fråga om vad som händer i relationen. Interventionen kan vara rätt eller inte och den relationella betydelsen av varför detta gjordes ses som lika viktigt som innehållet. Här uppstår en möjlighet till ett mentaliserande arbete.
Enligt en så kallad tvåpersons-psykologi kan terapeuten i relationell terapi aldrig se sig som helt utanför det som händer i mötet. Snarare ses psykoterapeuten som en aktiv deltagare i unika skeenden som har potential att generera ännu inte formulerade avsikter, en bättre reflekterande förmåga och mer kontakt med olika sidor av oss själva.
Den relationella vändningen av psykoanalys/PDT kan ses som en rebellisk handling i en stagnerad kontext. Eterhand har traditionen bildat en bakgrund och blivit föremål för reflektion i sig för många relationellt utbildade psykoterapeuter. I processforskning om psykoterapi, snarare än forskning om vilken terapiform som är bäst, finns det idag vetenskapligt stöd för det verksamma i relationell terapi. Forskning om en terapiform vs. en annan, visar sammantaget inte på skillnader i resultat mellan metoder. Men när forskningen riktas mot den terapeutiska effekten mellan terapeuter (eller mellan mottagningar) blir det ofta signifikanta skillnader. Särskilt stöd finns för sk. allians och vikten av att terapeuter klarar att hantera själva mötet med patienten. Man kan tex ha svårt att vara överens om mål, hur man skall nå dessa och den upplevda kvaliteten på terapirelationen kanske sviktar.
Jag ansvarar för en grundläggande utbildning (GPU/”steg 1″) i PDT och samarbetar med kursansvariga för KBT och Familjeterapi. Det betyder förhoppningsvis att jag bibehåller respekt både för den psykoanalytiska traditionen och de andra inriktningarna. Samtidigt har det specifika i relationell terapi blivit en viktig del av min kliniska utövning av PDT.
© Lars Oluf Kolsrud
Denna hemsida är skapad av Ockelbo Webbdesign